Det var ett tag sedan nu...

Ja, jag lever. Har bara inte haft ork till att skriva här. Hur som helst så har veckan runnit iväg i rekordfart. De har blivit jobb, träning, myys me tjejerna, trolhättan med Lisa osv. Ja som ni märker så har dagarna rullat iväg.

....Idag tog jag mej faktiskt friheten och gick upp vid 9-tiden. Känndes som jag behövde sova ut lite för en gång skull. Därefter väntade en löparrunda i spöregn. Känndes mindre lockande. Men så fick det iaf bli. Drog faktiskt å solade därefter också. Så skööönt, för kännde mej faktiskt en aning fryst.



"Tänk hur mkt en person kan förstöra en annan männskas liv. Hur den kan ta ifrån styrkan om att "våga" , om att "lita" och  om att  "tro på sig själv".... Ibland känns de som om man nästan varit fången. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det, då jag samtidigt förstår hur mkt jag har missat...
Jag kommer nog alltid ha en rädsla inom mig, på ett eller annat sätt. Den är säkert svår att förstå av andra. Men inte för mig."

/Evelina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0